Klorin: Perbedaan antara revisi

Konten dihapus Konten ditambahkan
Tidak ada ringkasan suntingan
Baris 25:
Teori kimia umum pada waktu itu menyatakan bahwa asam adalah senyawa yang mengandung oksigen (sisa-sisa ini bertahan di Jerman dan Belanda untuk nama-nama [[oksigen]]: ''sauerstoff'' atau ''zuurstof'', apabila diterjemahkan ke dalam bahasa Indonesia adalah ''zat asam''), sehingga sejumlah ahli kimia, termasuk [[Claude Berthollet]], menyarankan bahwa senyawa yang ditemukan Scheele ini merupakan kombinasi dari oksigen dan unsur yang belum ditemukan, ''muriaticum''.<ref>{{Cite book|url=https://books.google.com/?id=34KwmkU4LG0C&pg=PA158|title=The development of modern chemistry|author=Ihde, Aaron John|date=1984|publisher=Courier Dover Publications|isbn=0-486-64235-6|page=158}}</ref><ref name="Weeks">{{cite journal|last1=Weeks|first1=Mary Elvira|date=1932|title=The discovery of the elements. XVII. The halogen family|journal=Journal of Chemical Education|volume=9|issue=11|page=1915|bibcode=1932JChEd...9.1915W|doi=10.1021/ed009p1915|authorlink1=Mary Elvira Weeks}}</ref> Pada tahun 1809, [[Joseph Louis Gay-Lussac]] dan [[Louis-Jacques Thénard]] mencoba untuk menguraikan senyawa yang ditemukan Scheele dengan mereaksikannnya dengan arang untuk melepaskan elemen ''muriaticum'' bebas (dan karbon dioksida). Mereka tidak berhasil dan menerbitkan laporan di mana mereka menganggap adanya kemungkinan bahwa zat ini merupakan unsur, tapi belum yakin.<ref>{{cite journal|last1=Gay-Lussac|last2=Thenard|date=1809|title=Extrait des mémoires lus à l'Institut national, depuis le 7 mars 1808 jusqu'au 27 février 1809.|trans-title=Extracts from memoirs read at the national Institute, from 7 March 1808 to 27 February 1809|url=https://books.google.com/books?id=hnJKAAAAYAAJ&pg=PA295#v=onepage&q&f=false|journal=Mémoires de Physique et de Chimie de la Société d'Arcueil|volume=2|pages=295–358}} See: § ''De la nature et des propriétés de l'acide muriatique et de l'acide muriatique oxigéné'' (On the nature and properties of muriatic acid and of oxidized muriatic acid), pp. 339–358. From pp. 357–358: ''"Le gaz muriatique oxigéné n'est pas, en effect, décomposé … comme un corps composé."'' ("In fact, oxygenated muriatic acid is not decomposed by charcoal, and it might be supposed, from this fact and those that are communicated in this Memoir, that this gas is a simple body. The phenomena that it presents can be explained well enough on this hypothesis; we shall not seek to defend it, however, as it appears to us that they are still better explained by regarding oxygenated muriatic acid as a compound body.") For a full English translation of this section, see: [http://web.lemoyne.edu/~giunta/thenard.html Joseph Louis Gay-Lussac and Louis Jacques Thénard, "On the nature and the properties of muriatic acid and of oxygenated muriatic acid" (Lemoyne College, Syracuse, New York, USA)]</ref>
 
Pada tahun 1810, [[Humphry Davy|Sir Humphry Davy]] mencoba percobaan ini kembali, dan disimpulkan bahwa substansi ini adalah suatu unsur, dan bukan senyawa.<ref name="krogt5">{{cite web|url=http://elements.vanderkrogt.net/element.php?sym=Cl|title=17 Chlorine|publisher=Elements.vanderkrogt.net|archiveurl=https://web.archive.org/web/20100123003013/http://elements.vanderkrogt.net/element.php?sym=Cl|archivedate=2010-01-23|deadurl=no|accessdate=2008-09-12|df=}}</ref> Ia mengumumkan hasilnya ke Royal Society tanggal 15 November tahun itu.<ref name="Greenwood7895">Greenwood and Earnshaw, p. 789–92</ref> Pada waktu itu, ia menamai elemen baru ini sebagai "klorin", dari kata yunani χλωρος (''chlōros''), yang berarti hijau-kuning.<ref>{{cite journal|last1=Davy|first1=Humphry|date=1811|title=The Bakerian Lecture. On some of the combinations of oxymuriatic gas and oxygene, and on the chemical relations of these principles, to inflammable bodies|url=https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015034564297;view=1up;seq=15|journal=Philosophical Transactions of the Royal Society of London|volume=101|pages=1–35}} Davy named chlorine on [https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015034564297;view=1up;seq=46 p. 32:] "After consulting some of the most eminent chemical philosophers in this country, it has been judged most proper to suggest a name founded upon one of its obvious and characteristic properties — its colour, and to call it ''Chlorine'', or ''Chloric'' gas.* *From χλωρος."</ref> Nama "[[halogen]]", yang berarti "penghasil garam", awalnya digunakan untuk klorin pada tahun 1811 oleh [[Johann Salomo Christoph Schweigger]].<ref>{{cite journal|last1=Schweigger|first1=J.S.C.|date=1811|title=Nachschreiben des Herausgebers, die neue Nomenclatur betreffend|trans-title=Postscript of the editor concerning the new nomenclature|url=https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=njp.32101076802287;view=1up;seq=295|journal=Journal für Chemie und Physik|language=German|volume=3|issue=2|pages=249–255}} On p. 251, Schweigger proposed the word "halogen": ''"Man sage dafür lieber mit richter Wortbildung ''Halogen'' (da schon in der Mineralogie durch ''Werner's'' Halit-Geschlecht dieses Wort nicht fremd ist) von αλς ''Salz'' und dem alten γενειν (dorisch γενεν) ''zeugen''."'' (One should say instead, with proper morphology, "halogen" (this word is not strange since [it's] already in mineralogy via Werner's "halite" species) from αλς [als] "salt" and the old γενειν [genein] (Doric γενεν) "to beget".)</ref> Istilah Ini kemudian digunakan sebagai istilah umum untuk menggambarkan semua unsur-unsur keluarga klorin (fluor, bromin, yodium), setelah saran dari [[Jöns Jakob Berzelius]] pada tahun 1826.<ref>In 1826, Berzelius coined the terms ''Saltbildare'' (salt-formers) and ''Corpora Halogenia'' (salt-making substances) for the elements chlorine, iodine, and fluorine. See: {{cite book|url=https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=hvd.32044092556919;view=1up;seq=195|title=Årsberättelser om Framstegen i Physik och Chemie|first1=Jacob|date=1826|publisher=P.A. Norstedt & Söner|volume=vol. 6|location=Stockholm, Sweden|page=187|language=Swedish|trans-title=Annual Report on Progress in Physics and Chemistry|last1=Berzelius}} From p. 187: ''"De förre af dessa, d. ä. ''de electronegativa'', dela sig i tre klasser: 1) den första innehåller kroppar, som förenade med de electropositiva, omedelbart frambringa salter, hvilka jag derför kallar ''Saltbildare'' (Corpora Halogenia). Desse utgöras af chlor, iod och fluor *)."'' (The first of them [i.e., elements], i.e., the electronegative [ones], are divided into three classes: 1) The first includes substances which, [when] united with electropositive [elements], immediately produce salts, and which I therefore name "salt-formers" (salt-producing substances). These are chlorine, iodine, and fluorine *).)</ref><ref>{{Cite journal|author=Snelders, H. A. M.|date=1971|title=J. S. C. Schweigger: His Romanticism and His Crystal Electrical Theory of Matter|journal=Isis|volume=62|issue=3|page=328|doi=10.1086/350763|jstor=229946}}</ref> Pada tahun 1823, [[Michael Faraday]] membuat klorin cair untuk pertama kalinya,<ref>{{cite journal|last1=Faraday|first1=M.|date=1823|title=On fluid chlorine|url=https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015034564487;view=1up;seq=244|journal=Philosophical Transactions of the Royal Society of London|volume=113|pages=160–164}}</ref><ref>{{cite web|url=http://www.aps.org/publications/apsnews/200108/history.cfm|title=This Month in Physics History September 4, 1821 and August 29, 1831: Faraday and Electromagnetism|publisher=American Physical Society|archiveurl=https://web.archive.org/web/20100615142343/http://aps.org/publications/apsnews/200108/history.cfm|archivedate=June 15, 2010|deadurl=no|accessdate=2010-05-08|editor=Chodos, Alan|df=}}</ref><ref>{{cite web|url=http://www-history.mcs.st-andrews.ac.uk/Biographies/Faraday.html|title=Michael Faraday|author2=Robertson E. F.|work=School of Mathematics and Statistics, University of St Andrews, Scotland|archiveurl=https://web.archive.org/web/20100220051522/http://www-history.mcs.st-andrews.ac.uk/Biographies/Faraday.html|archivedate=2010-02-20|deadurl=no|accessdate=2010-05-08|author=O'Connor J. J.|df=}}</ref> dan menunjukkan apa yang kemudian dikenal sebagai "klorin padat" yang memiliki struktur klorin hidrat (Cl<sub>2</sub>·H<sub>2</sub>O).<ref name="Greenwood7896">Greenwood and Earnshaw, p. 789–92</ref>
Pada tahun 1810, [[Humphry Davy|Sir Humphry Davy]] mencoba percobaan yang sama lagi, dan disimpulkan bahwa zat adalah suatu unsur, dan bukan senyawa.<ref /> Ia mengumumkan hasil ke Royal Society pada 15 November tahun itu.<ref /> Pada waktu itu, dia bernama elemen baru "klorin", dari kata yunani χλωρος (''chlōros''), yang berarti hijau-kuning.<ref /> nama "[[halogen]]", yang berarti "penghasil garam", awalnya digunakan untuk klorin pada tahun 1811 oleh [[Johann Salomo Christoph Schweigger]].<ref /> istilah Ini kemudian digunakan sebagai istilah umum untuk menggambarkan semua unsur-unsur klorin keluarga (fluor, brom, yodium), setelah saran oleh [[Jöns Jakob Berzelius]] pada tahun 1826.<ref /><ref /> Pada tahun 1823, [[Michael Faraday]] gas klorin untuk pertama kalinya,<ref /><ref /><ref /> dan menunjukkan bahwa apa yang kemudian dikenal sebagai "solid klorin" memiliki struktur klorin hidrat (Cl<sub>2</sub>·H<sub>2</sub>O).<ref />
 
Gas klorin pertama kali digunakan oleh kimiawan perancis [[Claude Berthollet]] untuk pemutih tekstil di 1785.<ref /><ref /> Modern pemutih dihasilkan dari pekerjaan lebih lanjut dengan Berthollet, yang pertama kali diproduksi [[natrium hipoklorit]] pada tahun 1789 di laboratorium di kota [[Javel - André Citroën (Paris Métro)|Javel]] (sekarang bagian dari [[Paris]], Perancis), dengan melewatkan gas khlorin melalui larutan natrium karbonat. Cairan yang dihasilkan, yang dikenal sebagai "''Eau de Javel''" ("[[Natrium hipoklorit|Javel air]]"), adalah seorang yang lemah larutan [[natrium hipoklorit]]. Proses ini sangat tidak efisien, dan alternatif metode produksi yang dicari. Kimiawan skotlandia dan industrialis [[Charles Tennant]] pertama kali menghasilkan larutan [[Kaporit|kalsium hipoklorit]] ("diklorinasi kapur"), kemudian padat kalsium hipoklorit (pemutih bubuk).<ref /> senyawa Ini dihasilkan rendah kadar unsur klorin dan bisa lebih efisien diangkut dari natrium hipoklorit, yang tetap sebagai solusi encer karena ketika dimurnikan untuk menghilangkan air, itu menjadi sangat kuat dan tidak stabil oksidator. Menjelang akhir abad kesembilan belas, S. E. Smith mematenkan metode natrium hipoklorit produksi yang melibatkan elektrolisis [[air garam]] untuk menghasilkan [[natrium hidroksida]] dan gas klorin, yang kemudian dicampur untuk membentuk natrium hipoklorit.<ref /> hal Ini dikenal sebagai [[Chloralkali process|chloralkali proses]], pertama kali diperkenalkan pada skala industri pada tahun 1892, dan sekarang sumber sebagian besar unsur klorin dan natrium hidroksida.<ref /> Pada tahun 1884 Chemischen Fabrik Griesheim, Jerman dikembangkan lagi [[Chloralkali process|chloralkali proses]] yang mulai produksi komersial pada tahun 1888.<ref />